det viktigaste i världen
Hej.
Jag antar att det är väl dags för mig att ta ställnig och säga min sak. Har under det närmsta två dagarna sett hur mitt facebook-flöde bombaderats med missnöjen om valet, inte bara det faktum att SD fick 13% av rösterna men också många missnöjda högermänniskor som tycker att stefan löfwen suger samt den stora skandalen att F! endast fick 3,1% av rösterna.
Jag har länge, sedan jag var typ 15 år vetat att jag håller mig till den rödgröna sidan. Kommer starkt ihåg när vänsterpartiet kom till min grundskola och pratade med min klass och hur jag redan då höll med deras politik. Att man påverkas av sin omgivning är något som är ganska vanligt, men när det gäller politik har jag alltid vetat min ståndpunkt även fast jag under åren såklart har skaffat mig mer kunskap samt lärt mig mycket mer om vad politiken har för mening och jag är inte samma 15åringa tjej som satt i gympasalen och tyckte det lät rättvist med ett samhälle med så lite klyftor som möjligt.
När det kom till valår 2014 hade jag med många andra insett vikten i ideologi feminism. Något jag idag knappt förstår hur jag kunnat stirra så blint på. Och att diskussionen om att vara feminist eller inte fortfarande äger rum är för mig ofattbart. För mig är feminism en lika stor självklarhet som att jag varje dag behöver mat och sömn för att överleva. Feministiskt initiativ kan man säga var räddningen för mig och många andra feminister, och jag tänker inte vara den som säger att feminism är en kategori inom västerpolitiken utan jag tror bara att vi människor har olika synsätt på vad som är viktig feminism. Både vänsterpartiet och feministiskt initivativ har en politk jag ställer mig bakom i många fall, men självklart ser även jag brister. Jag är inte trångsynt och jag HATAR när folk ska kritisera min pålitlighet när det gäller att jag som röstat på F! inte har tillräcklig information. För mig är den huvudsakliga frågan att jag klyschigt nog känner mig "räddad". Jag har både F! och Gudrum Schyman att tacka för denna kamp som dragits igång och hur jag som kvinna äntligen inser mina rättigheter i samhället.
Jag känner mig dock sjukligt besviken. Besviken på det svenska folket, inte bara för den extremt ignoranta inställningen till vad feminism är utan också besviken på de människor som inte tagit sitt ansvar. Jag har full respekt för att människor röstar blått, även fast jag inte förstår MEN, min respekt försvinner för de människor som röstar mot människors lika värde. Jag skäms för att vara svensk när så många människor inte har tagit in all information. Jag tror inte illa om människor, jag tror bara att det är dags att vi som individer tar det ansvaret vi har i denna demokrati och slutar att vara så trångsynta och öppnar upp för att ta emot den information som faktiskt stirrar oss rakt i ögonen. SD är ett rasitiskt och främlingsfientligt parti och har dessutom en politik som sänker HBTQ personers rättigheter samt nedvärderar kvinnor.
Jag säger det och jag menar det, vi lever just nu i en sådan ostabil värld. Senaste gången vi såg detta var i andra världskriget. Människor över hela världen sprider hat och vi ser hur motparten går emot. Ärligt talat, det är dags att ta saker och ting på allvar nu. Innan det går för långt.